Jag försöker öka disstansen mellan oss. Det är så svårt. Många hade aldrig förstått. Men har man trampat över sin egen moral, sina egna principer och värderingar sååå länge, är det svårt att sluta.
Jag har ursäktat ditt beteende så länge, att jag knappt vet hur man slutar. För slutar jag måste jag erkänna för mig själv att jag gjort fel så länge. Då blir det verkligt.
Så många gånger jag låtsats inte bry mig att veta du för bara några timmar sen varit med någon annan, och nu satt med armen om mig, bedyrade sin kärlek till mig.
Så många gånger jag fått veta, fått höra du haft sex med någon annan, och intalat mig själv att det inte påverka mig, att det inte hade med mig att göra, med oss att göra.
Det var vad du sa.
Att stunderna med andra var känslolösa och hade inget med oss att göra. Så jag skulle bara låta bli att tänka på dem. Och jag gjorde mitt yttersta för att lyda.
Men när avståndet nu ökar,
när jag drar mig undan och lyssnar innåt,
då hör jag bara mina egna sårade tankar som jag så länge tryckt undan.
Jag hör min förtvivlan över vad du gjorde mot mig, mot oss.
Min sorg över att känna mig okvinnlig, otillräcklig, oduglig.
Jag ifrågasatte mig själv mer än dig.
Var jag för ful, för tjock, för smal, för gammal, för ung?
Var jag för tråkig i sängen, för oerfaren, för "vanlig"?
Kunde jag göra nått så att jag skulle räcka till?
Frågorna inom mig haglade, men det fanns aldrig nån svar. Frågorna blev hängande i luften, och min vridna syn på att skydda dig formade svaren.
Jag måste bli bättre
Jag måste bli snyggare
Jag måste lära mig duga
Så kanske jag räcker till,,,
Jag vet nu det var ett omöjligt projekt. Jag hade aldrig räckt för att få ditt missbruk att försvinna. Jag hade aldrig kunnat älska dig frisk.
Jag vet också att nu, när jag försöker hitta fotfästet igen, måste jag satsa på att älska någon annan frisk,,,
,,, mig själv

 

Amisa

18 januari 2020 00:42

Den första man måste lära sig att älska är sig själv och att ge sig själv det man behöver (istället för att försöka få den bekräftelsen från någon annan). När du älskar dig själv så kommer du inte tillåta andra att göra dig illa.

Man kan inte fixa någon annan, det kan hen bara göra själv.

Som man brukar säga i sinnesrobönen:

Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.

http://min-inre-vagvisare.bloggagratis.se

lonly

18 januari 2020 09:38

Tack! Jobbar på det varje dag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi har en bra helg, vecka, månad. Jag känner hur vi kommer närmare varandra, hur allt känns starkare, tryggare. Vi pratar hela nätterna. Ibland i varandras famn, ibland genom telefon. Det är vi mot världen. Nått annat finns inte. Vi pratar framtid, ö...

Det har gjort ont Att stå och diska vinglas hemma hos dig och inse det var glas från dina dejter med andra. Men jag teg och blunda. Det har gjort ont Att se andra skicka hjärtan och flörtiga kommentarer till dig på sociala medier, och inse det va...

Jag hade varit singel länge när vi började träffas. Han tog mig med storm minst sagt. Jag var skeptisk, men smälte i tackt med att hans uppmärksamhet haglade över mig, något jag inte var van vid. Sen kom barnen in i bilden sakta men säkert. Över för...

Jag försöker ta mig loss. Som att trampa i cement Och det är först nu, först när jag försöker det, jag verkligen förstår hur hårt du hållit mig i ditt grepp. Jag tar ett steg bort och du blir fullständigt vansinnig. Frustrationen sprutar ur dig. ...

Det är jobbigt att inte veta, inte ha en full bild av allt som pågått. Vist har jag vetat mycket, men långt ifrån allt. Det är svårt att förlåta, när man aldrig riktigt får en ursäkt. Bara en orsak, en förklaring. En giltig sådan, men ändå ingen urs...